Skit
Ingenting ni egentligen vill läsa
Varför förstorar endel människor saker?
Därför att förmodligen så är den ena parten(personen) sårad och vill få ut sin frustration eller få medlidande. Kanske mår man bättre då, att den andre vet om att något sårat en. Är det så illa att visa sig sårbar?
Varför lägger sig folk i saker som de inte har med att göra?
Av nyfikenhet oftast men kanske också för att denne bryr sig. Är det då egentligen något fel? När blev det fel att bry sig?
Varför får ibland andra ta itu med ens egna problem?
Därför att man inte orkar med det själv, man kanske tyngs av annat som tar all ens energi redan. Är det så hemskt att låta någon annan hjälpa en då, om det får en att må bättre? Slippa det som gnager en stund, liksom.
Varför kan man inte sluta tänka och grubbla på en del saker?
Därför att det inte finns något korrekt bevisat svar som tar stopp på det eller för att kroppen, hjärnan, inte har bearbetat "informationen" (händelsen). Låt oss grubbla om så behövs.
Varför kan man inte bara sudda ut de delar i ens liv som man inte vill ha?
Därför att det fortfarande bearbetas, sedan kan man lägga det bakom sig. När man är klar. Delar kan inte suddas ut, men glömmas bort.
Varför känner man sig svag när man ska vara som starkast?
Antar att man kanske går igenom något som bryter ner en fysiskt och psykiskt. Man vill så gärna vara på toppen igen men psyket sviker en.
Jag skrev nu detta för min egen skull. Och ja, jag tycker synd om mig själv just nu. Det är jävligt synd om mig just nu. Det ska tydligen vara en stark egenskap att kunna erkänna sig själv svag. So here you can have it.
Och man kan egentligen bara styra sig själv, man kan manipulera, man kan tvinga folk, men i grund och botten finns där inne någonting som kallas egen vilja. Det är när man bestämmer själv, hur man vill tänka, hur man vill dra sina slutsatser och framför allt hur man vill agera. Varken jag, eller du, eller någon annan kan ändra på hur du vill tänka, agera eller dra dina egna slutsatser.
Vad kan man egentligen göra med andra?
Man kan bara påverka en annan människa.
Men!
Man är fortfarande fri att tänka, agera och dra sina egna slutsatser. Alltid. Är man stark nog så lyssnar man inte eller vet man bättre -Så lyssnar man inte heller.
Kan man egentligen göra eller säga vad man vill?
Man får inte trycka ner en annan människa genom att håna eller att såra osv. Man får heller inte göra någon annan illa.
Vad kan man göra om man gjort fel mot någon annan?
Man kan be om ursäkt. Mer kan man inte göra och sedan är det upp till den andre att antingen acceptera ursäkten eller låta bli.
Varför vill man ibland inte acceptera en ursäkt?
Därför att man är sårad så djupt att en ursäkt inte hjälper helt enkelt, skadan är redan skedd. Eller för att den som bett om ursäkt inte förstått vad den ber om ursäkt för.
Gör alla människor misstag?
Ja det gör de.
Därför att förmodligen så är den ena parten(personen) sårad och vill få ut sin frustration eller få medlidande. Kanske mår man bättre då, att den andre vet om att något sårat en. Är det så illa att visa sig sårbar?
Varför lägger sig folk i saker som de inte har med att göra?
Av nyfikenhet oftast men kanske också för att denne bryr sig. Är det då egentligen något fel? När blev det fel att bry sig?
Varför får ibland andra ta itu med ens egna problem?
Därför att man inte orkar med det själv, man kanske tyngs av annat som tar all ens energi redan. Är det så hemskt att låta någon annan hjälpa en då, om det får en att må bättre? Slippa det som gnager en stund, liksom.
Varför kan man inte sluta tänka och grubbla på en del saker?
Därför att det inte finns något korrekt bevisat svar som tar stopp på det eller för att kroppen, hjärnan, inte har bearbetat "informationen" (händelsen). Låt oss grubbla om så behövs.
Varför kan man inte bara sudda ut de delar i ens liv som man inte vill ha?
Därför att det fortfarande bearbetas, sedan kan man lägga det bakom sig. När man är klar. Delar kan inte suddas ut, men glömmas bort.
Varför känner man sig svag när man ska vara som starkast?
Antar att man kanske går igenom något som bryter ner en fysiskt och psykiskt. Man vill så gärna vara på toppen igen men psyket sviker en.
Jag skrev nu detta för min egen skull. Och ja, jag tycker synd om mig själv just nu. Det är jävligt synd om mig just nu. Det ska tydligen vara en stark egenskap att kunna erkänna sig själv svag. So here you can have it.
Och man kan egentligen bara styra sig själv, man kan manipulera, man kan tvinga folk, men i grund och botten finns där inne någonting som kallas egen vilja. Det är när man bestämmer själv, hur man vill tänka, hur man vill dra sina slutsatser och framför allt hur man vill agera. Varken jag, eller du, eller någon annan kan ändra på hur du vill tänka, agera eller dra dina egna slutsatser.
Vad kan man egentligen göra med andra?
Man kan bara påverka en annan människa.
Men!
Man är fortfarande fri att tänka, agera och dra sina egna slutsatser. Alltid. Är man stark nog så lyssnar man inte eller vet man bättre -Så lyssnar man inte heller.
Kan man egentligen göra eller säga vad man vill?
Man får inte trycka ner en annan människa genom att håna eller att såra osv. Man får heller inte göra någon annan illa.
Vad kan man göra om man gjort fel mot någon annan?
Man kan be om ursäkt. Mer kan man inte göra och sedan är det upp till den andre att antingen acceptera ursäkten eller låta bli.
Varför vill man ibland inte acceptera en ursäkt?
Därför att man är sårad så djupt att en ursäkt inte hjälper helt enkelt, skadan är redan skedd. Eller för att den som bett om ursäkt inte förstått vad den ber om ursäkt för.
Gör alla människor misstag?
Ja det gör de.
Fuck this shit
This experience makes me change. Am I still me?
Skriver av mig
Jag vill inte förlora dig.
Du kan nå mig
" Du du kan nå mig bortom mina gränser. 
Du kan sträcka ut din hand och ta mig tillbaka.
Men även lämna mig. "
Du kan sträcka ut din hand och ta mig tillbaka.
Men även lämna mig. "
Vad som egentligen är viktigt
...Har ni ställt er den frågan någon gång?
Gammalt skit jag skrivit
Öppna dina ögon
Du vet bäst själv säger du,
men är du lycklig som det är nu?
men är du lycklig som det är nu?
" Tänka efter, att fundera, kan vara bra ibland.
Släpper du din åra så ska jag ro dig i land.
Jag ska finnas där, där ingen annan står.
Året om, sommar, höst, vinter eller vår.
Jag tvekar inte längre jag vet det är så.
Nu väntar jag förtvivlat på att du också ska förstå.
Tänka efter, att fundera, kan vara bra ibland. "
Släpper du din åra så ska jag ro dig i land.
Jag ska finnas där, där ingen annan står.
Året om, sommar, höst, vinter eller vår.
Jag tvekar inte längre jag vet det är så.
Nu väntar jag förtvivlat på att du också ska förstå.
Tänka efter, att fundera, kan vara bra ibland. "
Musik för mig
Den där som är musik för mig. Ett perfekt komponerat praktexemplar av den mest perfekta melodin som har ett harmoniskt utspel av känslor och framför allt kärlek. En melodi som aldrig tar slut utan fortsätter i all evighet tills döden tar mig med mig ner i dess djupa hål av ovetande. Den där melodin som spelar i mina öron när jag vaknar, eller som kramar mig vänligt likt en varm filt innan jag sluter ögonen för natten. En perfekt melodi som hela tiden fortsätter utvecklas och förvåna mig, en melodi jag aldrig tröttnar på. Den mest unika melodi jag funnit. Den fann jag i dig, min melodi i livet. Med dig vill jag för evigt sväva i harmoni. För du är musik för mig.
